jonas ropade på mig inatt igen. jag vet vad han vill när han gör så, även fast jag är ganska säker på att han inte vet att han ropar på mig. han sover. så jag antar att det blir att han pratar i sömnen? jag vet inte. han är söt ändå. så jag gick dit och satte sig på sängkanten med honom och lyssnade på hans random mummel om allt vad det nu var. katter och telefoner var det enda jag riktigt kunde urskilja. det är mest bara att sitta där och stryka honom över håret så somnar han så småning om. enkelt. han är söt när han gör sådär. faktiskt. jag älskar jonas. jag har aldrig älskat någon som jag älskar jonas. 

stfu jag låter som en cliché hur mycket jag vill.